Jag inläggsbombar!

Har ni märkt att jag bombarderar med inlägg i detta nu? Jag har massor att skriva fast jag inte har hunnit men nu så! Shit, jag skulle aldrig klara att driva en framgångsrik blogg utan att driva mina läsare till vansinne.
Jag har upptäckt att jag skriver med mycket parenteser. Finner själv detta mycket störande så jag ska försöka lägga ner det.
I alla fall. Jag lade märke till en sak häromdagen. Jag drömde på natten, och vaknade inte kallsvettig eller på något sätt illa till mods. Jag hade drömt lugnt och sammanhängande. Det var länge sedan nu. Så längesen att jag inte minns när jag hade en lugn natts sömn sist, utan att vakna med myror i huvudet. Det har faktiskt fortsatt så, och på vägen till jobbet häromdagen så frågade jag mig: Känner jag mig trygg nu? Säker? Det är nog så. Jag är äntligen "i hamn". Jag har inte mycket pengar, men en stabil tillvaro. Jag känner mig lugn. Lycklig på ett ömt sätt. Skön grej!
Ömhet känner jag alltid när jag är med min mami. Mjuka, varma mami. Och min pabi. Starka, trygga pabi. Tack för att ni finns. Och att min bror finns också. Han läser mig som vore jag ett levande word-dokument och med ingen annan kan jag fnissa så hysteriskt. Jag får aldrig nog av att kärleksförklara min familj!
/Carro
PS. Jocke - äh, det blir bara tjatigt om jag ska hålla på.