Jag har glömt bort hur man gör för att kunna ta det lugnt på helgerna.

Jag minns för några år sedan. Då var jag den där polaren som en fredagkväll kunde nypa för näsan och sjukanmäla mig när mina kompisar skulle ut. Sedan lade jag mig avslappnad som en säck med ärter i soffan, tittade på Idol och somnade sött vid elva. Så är det inte riktigt längre. I somras fick jag nämligen party-flu av att jobba med alla snygga, roliga, utåtriktade och kåta människor (som inte spottar i glaset direkt) på klassiska Gröna lund. Höga på tivoliatmosfären var vi ute säkert fem-sex gånger i veckan och sög i oss fem-tie bärs. Sedan vinglade man iväg från Debban slussen vid ett eller två och drog hem - om inte någon övertänd jävel bjöd på efterfest.

Allt det där hör nu till Grönankulturen. Med udda arbetstider och ett intensivt jobb så fungerar det att hålla på sådär. Som en duracellkanin festar man hårt och jobbar hårdare. Du får energi från allt kul folk istället för sömn och sånt där trams. Bra, fint.

Problemet är att det där beteendet inte riktigt vill släppa nu, eller så är det jag som inte släpper beteendet. Jag är ju inte ute fem gånger i veckan, men har inte varit hemma en fredag- alt. en lördagkväll nu sen i våras. Jag längtar lite efter att få gosa ner mig i soffan igen och stänga av min mobiltelefon, men jag kan inte. Jag har glömt hur man gör! Jag kan föreställa mig att jag skulle sitta där, rastlös, handfallen och känna mig kvävd av lugnet istället för att njuta av det.

Men ikväll, hörrni, tänker jag faktiskt vara hemma. Är väldigt sugen på att se vad det blir av rock-temat på Idol, plus att jag ska upp tidigt imorgon.

Ha ha, näääärå! A BA SKOJA! Självklart är det jag som drar raka vägen till AW efter jobbet.

/C