tisdag, maj 04, 2010

Om kärleken jag känner för min familj

Det var längesedan jag lovordade min familj känner jag, so here we go again:

Mamma. Den varmaste, mjukaste människan jag känner. Bara jag hör din härliga röst i telefonen blir jag alldeles fnittrig av varm gädje i hela magen. Ingen människa kan lyfta mig så snabbt som du kan. Du får mig att må så bra, du är min stora idol i livet, källan till min glada inställning till saker. Det är så mycket lycka i dig. Du är så god och underbar. Du luktar så fantastiskt gott och du är så mjuk. När du kramar och pussar på mig fylls jag av en trygghet som är överväldigande, på gränsen till smärtsam. När jag sover över hos er och du kommer och väcker mig på morgonen är jag lycklig hela dagen efteråt. Det finns inget bättre sätt att vakna på. Du är så fruktansvärt rolig och jag känner ingen annan som kan skratta åt sig själv som du kan. Allt du gör gör du med sådan personlig touch, du tar allting till dig på helt fantastiskt sätt. Jag älskar hela din uppenbarelse från topp till tå. Ditt underbara minspel, ditt kroppspråk. Jag älskar varenda millimeter av dig mamma, jag får tårar i ögonen bara av att skriva detta! PUSS!

Pappa. Vackra, kloka pappa. Med stora, trygga händer. Det är svårt för mig att förstå hur du gör, men varje gång jag ringer till dig och har bekymmer så säger du till mig exakt vad jag behöver höra för att må bra igen. Hur är det ens möjligt? Med ord kan du läka mina sår! Du har alltid tid för mig. Du är så tillgänglig, så närvarande. Jag älskar hur vi kan samtala i timmar, lösa världsproblem och varva med vår sjuka underbara humor. Ingen kan få mig att skratta som du kan. Jag spricker upp i ett leende bara jag tänker på dig. Du är en av de intelligentaste människor jag känner, du har så mycket kunskap och smarta tankar. Du finns alltid där för mig, intresserar dig för vad jag gör. Stöttar mig i vad jag än gör. Jag har aldrig känt att du tvivlat på mig, och det gör mig så lycklig och hel. Du är så genom-god och vad jag än har för problem när jag ringer är din spontana reaktion "hur kan jag hjälpa till?". Det gör dig till den bästa pappan jag någonsin har hört talas om, du skänker mig så mycket lycka och räddar mitt liv bara genom att finnas. Jag älskar dig så mycket att jag nästan sprängs.

Emil. Min vapendragare, vän och storebror. Vi har delat bekymmer, sorg, glädje. Vi har lekt tillsammans, vi lekte jämt. Jämt stred vi vid varandras sidor mot osynliga fiender i form av storm troupers/fotklan/random påhittad skurk. Vi är alltid på samma nivå i saker känns det som. Därför har vi kunnat tackla svåra saker tillsammans. Det var så oerhört tryggt för mig att gå igenom skilsmässan och Flytten med dig, och vet du varför? För att du var lika ledsen som jag. För att du inte säger åt mig att "rycka upp mig" om jag är nere. Du vet precis vad jag behöver om jag mår kass, du vet att det ledsna i mig måste ut och du har en nästan medial förmåga att kartlägga när det är så. Jag kan inte dölja mina sorger för dig ens om jag försöker. Jag är så glad att jag har dig, Emil. Så glad att jag nästan blir hysterisk. Och herregud, så roligt vi har. Våra SMS-konversationer emellanåt gränsar mellan genialt/sinnessjukt. Men jag viker mig dubbel av skratt och oftast räcker det med fåtalet bokstäver. Det är inte alltid roligt att umgås med oss har jag hört. Jag vet varför. Ofta när vi ses blir det nästan som att vi smälter samman för att vi är så tighta, det kan bli svårt för någon annan att hänga på. Vi får ju inte ens sitta bredvid varandra på släktmiddagarna längre. Emil, du är så fin och lång och inget kan få mig så glad som att se dig glad och skratta. Hela mitt hjärta fullkomligen svämmar över av kärlek till dig, jag vill ge dig glass och grädde. Du är som en del av mig. En kroppsdel. En lever kanske. Du gör mitt liv.

Till hela familjen: Jag kan knappt fatta hur lyckligt lottad jag är som har en så underbar familj. Ännu mer eftersom att den ständigt växer. Att mina föräldrar valde att skilja sig har på intet sätt påverkat den absoluta lycka jag upplever när jag tänker på min familj. Tvärtom - det var på alla sätt och vis ett klokt beslut och det togs i tid. Jag har aldrig tidigare hört talas om en skilsmässa som genomförts så bra, med den lyckliga utgången att ni båda hittade varsin ny underbar partner som båda två har utökat mitt liv med nya, härliga släktingar som jag tycker så mycket om. Ni är den absoluta källan till min lycka och det bara genom att existera. Jag älskar er gränslöst, makalöst, utan hinder och stopp. Min kärlek till er är min starkaste drivkraft, den styr mitt liv. Jag älskar er!

Inga kommentarer: