Det här med snoss

Usch. Jag har varit sjuk ett bra tag och det var inte alls kul att ställa klockan på 06:00 för första gången på nästan en vecka och än mindre roligt var att vakna då.

Men så finns ju snooze-knappen. Guds gåva till morgon-mumien. Det som är så roligt med den är när klockan ringer just när man sover och drömmer väldigt starkt. Det hände i morse. Så det här var jag med om kl 06:00 idag:

Jag var någonstans och gjorde någonting. Stylade någon till en modeshow, tror jag. Klockan ringer. Jag säger till hon jag stylar: "Vänta lite bara, jag ska stänga av alarmet". Går ur drömmen. Tillbaka till livet. Snoozar. Somnar om. Återvänder: OK, så. Fortsätter stylingen. Sen pågick det där hela snoozen. Jag lämnade min uppgift, jag minns att jag lite senare, när jag verkligen var tvungen att gå upp typ sa till den här tjejen "Oj, nu är klockan en del, nu måste jag nog vakna på riktigt" varpå hon säger typ "äh, du kan ju skippa frukosten och så kan du sova ett tag till". Ha ha! Vi förde dialog! Hon lockade tillbaks mig till sömn, min egen trötthet gestaltade sig som en fysisk person! Jag har aldrig i mitt liv så markant rört mig mellan sova och vakna. Det var häftigt. Sen fick jag våldsam ångest och vaknade på riktigt. Fy fan, hatar att vakna med ångest över bröstet.

Fy fan, vilken pateti. Jag tycker så synd om mig själv just nu.

/C