Alla ni som råkar snubbla in här av en ren tillfällighet men ändå läser vidare ett slag, som när man snubblar på en rot och ligger kvar och betraktar marken en liten stund innan man reser sig, hoppas att ingen såg och går vidare i livet, kanske har märkt att jag kan vara en gnällig jävel. Varannat inlägg, eller var tredje, har ju varit i stil med "det är kallt och jag är trött på det bu-huuu jag hatar mitt liv och ibland önskar jag att jag var någon annan", men nu är det slut med det, dear snubblers!
För att citera allas vår Kenta: "Just idag är jag stark, just idag mår jag bra". Come on folks, det är fredag, solen skiner, några grader plus; visst leker livet lite nu? I dag ler vi mot varandra tycker jag. I dag armbågas vi inte på tunnelbaneperrongen. I dag skänker vi en tanke till de vi älskar. Jag kommer att tänka på min lilla morfar och min lilla farfar som jag saknar så. Fina människor var de. Minns de väl även fast de försvann från mig när jag var ganska liten. Så. Nu spred jag lite glädje, hoppas jag. Vill liksom inte framstå som en satmara.
Nu e re fredagsmyyyyyyys!
/C
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar