Jag är så himla antingen eller.

Det måste vara oerhört enerverande att umgås med mig när jag är trött, för antingen är jag då extremt disträ, uppe i mina egna tankar, eller så är jag precis tvärtom. Så när jag väl går att prata med går jag "all-in" och börjar prata av bara den, rabblar anekdoter och ler och har mig. Denna sväng kan också ske på bara några sekunder. Men jag klarar inte av mellantinget! Att liksom sitta och "halv-snacka". Så när jag väl inser att jag "måste" konversera för att inte verka som en iskall bitch (även om jag bara är trött) så kopplar jag liksom på service-charmen.

Stämmer det här, Jocke? Fy, fan.

/C