Kort om min ungdom

går in på blondinbellas blogg och läser att hon ibland brukar gå och läsa sina gamla inlägg. Hon bärjade blogga när hon var 14. Min nyfikenhet växte och jag gick genast in och läste hennes tidigaste inlägg.

Jag blev ganska chockad. När hon var 14-15 jobbade hon på sånahär under 18-klubbar och drack sig näst intill redlös på helgerna. När jag var 14 var jag fortfarande rätt liten. Sminkade mig aldrig, använde inte BH, var väldigt blyg och hade inte en tanke på killar eller fester. Jag var hemma om helgerna, kollade TV eller gjorde barnsliga saker som att bygga lego, chattade på Funplanet ibland... var väl ganska nöjd med det trots att mitt sociala liv inte sträckte sig längre än att träffa bästa vännen då och då efter skolan osv. Hajar ni? Lite ensamvarg över mig.

Så fyllde jag 15. Nyfikenheten hade väl på sätt och vis väckts inom mig. Jag läste tidningar som Frida och undrade mycket över det där. Lite hemliga. Som det skrevs om. S. E. X. En undran hade liksom smugit sig på mig bakifrån. Hur går det till? Jag fick i denna veva min första riktiga "crush", i form av ett par tvillingbröder på min skola.

Den sommaren startade min storbrorsa band med några från sin gymnasieskola. Äldre killar, ni viet. Tids nog började även jag umgås lite med dem. Jag fick vara med shit vad coolt killar som är två år äldre! Jag var ju inte så van att umgås med mycket folk (utanför skolan), eller ingå i en sk krets så jag kände mig gränslöst ball. Även om jag kanske inte deltog i alla tokerier som killarna kunde hitta på så var jag liksom med. För att inte tala om alla häng hos Ioni med Ionikakor, filmtittande, nattliga promenader i ältatrakten, gå på stan och köpa nitar på blue fox osv. Good times. Dessutom spelade de ju i band. I band liksom! På nackaspelningarna hängde jag med banden! BACKSTAGE! !! !!

Bandet bytte basist i mången veva. Basist nr. 2 är på sätt och vis anledningen till att mitt liv ser ut som det gör idag.

Jag skulle gå på första spelningen, med nya basisten. Var nyfiken, dels på honom så klart men också på en tjejkompis till honom som min brorsa enligt uppgift skulle vara lite kär i.

För att göra en lång historia kort så blev basisten den förste att krossa mitt hjärta och hans tjejkompis Josefin min största kärlek i form av bästis.

Josefin är en ball tjej. Uppvuxen med far som driver egen golvläggningsfirma. Mor som jobbar med funktionshindrade. Josefin har inte heller alltid haft det lätt under skoltiden. När vi fann varann så var det en ny värld som öppnades för mig. Josefin var mycket ute och festade och kände en massa folk och nu var jag alltid med. Jag blev ihop med den där basisten i samma veva som hon blev ihop med en annan kille och det blev att vi umgicks, snackade skit om killarna och shoppade snygga underkläder ihop. Sedan åkte våra familjer av en slump till Åre samtidigt och ja. Sen dess har det varit vi. Ungefär. Min älskade Josefin puss på dig. Som sagt så kände Josefin mycket folk, och även jag en del via spelningarna så vi började hänga på hemmafester och mina första fyllor var i sällskap med Josefin. Vi var 16 år och gick sista terminen i nian. Sommaren 2004, som stundade, skulle bli den bästa. Det visste vi inte då.

Alla ni som var något sånär alternativa och unga år 2004 måste ha varit i vitabergsparken vid något tillfälle. Då vet ni också hur magiskt det var. Dessa ändlösa nätter på sluttningen, "är det inte du som är **** på helgon?", träffa 100 nya personer varje natt, få smutta på någons dricka, titta på punkarna som eldar och härjar, ligga i gräset och HÅNGLA, hoppas att HANHANHAN ska se mig, titta på alla vackra, speciella människor med långa extenstions i håret i udda färger, avundas men inte våga göra egna, ständigt försöka efterapa alla synthare och rockare utan att riktigt lyckas, ibland dunsta från parken och gå på någon fest långtlångtlångtbort men alltid komma tillbaka. Prova att röka cigarett och det river i halsen. Långa filmkvällar ibland. Tidiga morgnar/sena nätter. Trasiga strumpbyxor. Rött läppglans, utsmetat. Kajalstreck 1 cm utanför öga. Svarta kläder. Korta kjolar. Converse som man klippt lite i. Den där gröna nätväskan, Jossan kommer du ihåg den? Fika på string. Hänga med folk som har massa piercings och mamma tror säkert han knarkar *himla med ögena* HON VET JU INGENTING. Bo hemma hos Jossan, bada i hennes pool. Träffa massa konstigt folk från alla håll och kanter. Sova hos Ibbe som bodde så nära. Ibbes fest. Livs fester. Festerfesterfester. Med musik som inte spelas på radio och outfits som du inte hittar i Veckorevyn. Popaganda. Hoppa över stängsel och riva upp armarna för att komma in. Finna att det ändå är mycket roligare utanför.

Det är svårt att förklara för det är mest som en känsla. Men jag är på sätt och vis stolt över min ungdom, stolt över hur jag var. Jag drack faktiskt inte särskilt mycket, jag köpte ingen egen dricka och folk var rätt snåla. De misstagen kom senare. Jag var mer en betraktare - för blyg för att ragga gossar. Det kom också senare. När jag var 17, eller så, tillräckligt djärv för att stjäla sprit hemma och ragga dåliga pojkar, så kan man väl säga att det... spårade... lite. Jag gjorde saker som inte var bra för mig. Som de allra flesta av oss...

Ja, jag blev lite nostalgisk här... jag hade kul. Men gillar ändå att vara "vuxen".

Vet ej var jag ville komma med detta.

/C