Alltså, det är inte det att jag hatar julen. Jag tycker bara att den är fett överdriven!
Låt mig förklara:
Jag är ganska traditionsenlig och även fast jag inte tycker så värst mycket om julmat så älskar jag att sitta runt julbordet och umgås med släkten, jag älskar när tomten kommer och de små i släkten blir helt skärrade. Jag älskar att öppna paket och jag älskar att äta gröt. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag gillar att julpynta. I den mån att jag kan klä granen och lägga ut lita dukar å adventljusstakar.
Men jag har inte sett en julkalender på säkert 5 år. Och jag är inte ens en tredjedel så hysterisk som C, nånting säger mig att det kommer bli hysteriska gräl mellan henne och mig A.N.G pyntet. Jag blev helt sjukt förvånad när hon (efter lite gnäll) gick med på att ha plastgran eftersom jag är allergisk!
Men, den där jävla knutdagen, så åker allt ut! Sen skiter jag i om någon får det i huvudet...
Och då kan man fråga sig, hur kommer det sig att jag inte älskar julen?
Svar: Jag vet helt ärligt inte. Kanske för att jag ha varit utomlands så många år på julen. Kanske för att jag tykte att mamma slet ut sig i onödan med all julmat som jag egentligen inte var så jätteförtjust i.
Mitt värsta julminne någonsin är när jag och farmor skulle fira jul ensamma, mamma och pappa var i Brasilien och systrarna med sina egna familjer. Och farmor ska ju inte behöva sitta ensam... För ingen ska i alla fall vara ensam på julen!! Det är ju som att vara ensam när man dör..!! Men i alla fall, jag hade sagt till farmor att hon inte behövde slita som ett djur med julmaten eftersom jag inte gillar den så värst. Men, däremot det jag älskar är jansons frestelse:
"Så lägg ner allt krut på den farmor lilla" sa jag.
Mmmh, visst, jag kommer hem till Falun på julaftons morgon, går hem till ett stort tomt hus eftersom mamma å pappa inte är hemma, byter om och ger mig iväg till farmor. När hon slår upp sin dörr så möts jag av en helt fruktansvärd lukt! Men gott barnbarn som jag är håller jag minen. Farmor börjar berätta om sin jansons frestelse och hur mycket jobb hon har lagt ner å köpt ditt å datt och la la la... Mmm, sen tar hon ut den i ugnen. Och då förstod jag, hon har då fan gjort frestelsen på sur grädde! Alltså, den lukten, jag får kväljningar än idag. Speciellt eftersom farmor bad mig provsmaka och jag ville inte att hon skulle bli ledsen... Så, jag smakade, och kräktes... Sen fick jag trösta farmor resten av julafton... Fint minne va?
fredag, november 06, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar